När livet får sig en käftsmäll
Sitter i köket, fortfarande i pyjamas.
Börjar jobba vid 3.
Imorse hade jag en överhängande ångestattack, som tur var så fanns Uffe där, det hjälpte.
Känner mig ensam, tom, hopplös.
Vår lilla Olis har ryckts ifrån oss..
En obeskrivlig känsla
Så svårt att förstå, att jag nästan skäms för att det inte har känts verkligt.
Det kommer mer och mer, när insikten smyger sig på.
Vi måste vara starka, vi klarar detta, livet har sin gilla gång, vare sig vi vill det, eller ej.
Jag känner hur jag går mer och mer in i mig själv.
Ingenting går bra just nu, och det känns tungt.
Jag blir förstenad, bara stirrar, gråter lite på sin höjd, händerna skakar och rummet är liksom för litet.
Inom mig vill något explodera, ett stort grått tungt moln.
Jag går men vet inte vart jag är påväg.
Hur hanterar man så mycket motgångar på en och samma gång?
Jag vill må bra, det är mycket roligare.
Jag vill vara älskad, frisk, positiv, omtyckt och omhändertagen.
Det finns så mycket fantastiskt bakom dendär dörren.
Får se hur det går att jobba, sinnet är någon annanstans, men fysiskt är jag där.
Kom igen livet, bättre kan du
<3
I'm a human too...
With all the human needs
a need to give
a need to receive
give love and affection
get love and affection
I too, need to feel loved
I too, have the urge to love
So why?
Why do you all treat me like a machine?
a robot, designed to take all your shit and ignorance!
Don't you see...
That I am a human too?..."
"En minut av tystnad, ett mörker som sänker sig.
Du letar förgäves efter en röst, ett ljus som ska hjälpa dig upp.
Hopplöshet
Sekunderna flyger iväg, likaså tankarna som finns i ditt huvud.
Kanske, kanske allt kan vara över snart.
Hopplöshet
Älskar älskar inte, älskar älskar inte.
Tårar av runnen kajal, flyter genom dimman en mänsklig kanal.
Hopplöshet."
"Jag går här i skogen en försommardag
bland knoppande växter av alla de slag
jag går här på stigen och tänker så
hur underbar är ej vår jord ändå
när sommaren nalkas,när allting blir nytt
när vinterns mörka dagar har flytt
att året växlar precis som förr
den stängs och den öppnas tidens dörr
och människan lever och finns som förut
blott jagets tid på jorden tar slut
evigt vår jord bär på nya öden
evigt är livet evig är döden
jag går här i skogen och tänker så
förunderligt är vårt liv ändå."
Vi hade bara varandra
ständigt vi gick hand i hand
så släppte du plötsligt taget
så miste vi alla band
så grymt kan ett öde vara
och dagen blev kulen och grå
och ingen att hålla i handen
hade jag mera då
i tidlösa drömmar av längtan
jag vandrar alléna så
tomma i nätternas dunkel
tomma är dagar som gå
tröttsam är tiden jag lever
all glädje är borta nu
om tiden än rusar mot fjärran
min dröm är alltjämt du
och tankarna vandra så vilsna
kärleken det var du
jag känner att dagarna glider
bort ifrån livets ström
snart är min längtan över
snart blir den sann min dröm.
Jasså ja
Vet inte riktigt vad jag känner, så mycket tankar som snurrar i skallen.
Jag försöker sortera dom, samt att gå rakt på stigen men ibland så snubblar jag på stora grenar.
Och det är självklart pågrund av yttre omständigheter som man blir påverkad.
Det är riktig tur att jag har förmågan att inte ta åt mig personligen, eller känna mig sämre.
Det är ju inte riktigt vad som är mitt problem.
Mitt problem är ju att jag blir nere när personer jag tycker om och älskar på nåt sätt mår dåligt.
OCH när jag känner mig som en bidragande faktor i nåns icke välmående, fan att jag ska ta åt mig där....
Men det är väl inte så jäkla konstigt? Eller...
Om jag berättar för ngn att jag upplever att jag måste bevisa och uttrycka rätt saker, och inte säga fel till denne, så är det väl rätt naturligt att personen i fråga känner att han eller hon är en påfrestning uppenbarligen?
MEN... När två personer inte känner varandra, så är det väl helt naturligt att man är försiktig med vad och hur man uttrycker sig, finns ju inge konstigt i det, självklart vill man vara till lags, man vill visa sin bästa sida och man vill inte på nåt sätt såra personen eller sätta han eller henne i någon jobbig situation.
Så vitt jag vet är det helt mänskligt att det är så.
Man kan ju inte räkna med att man alltid ska vara rätt i allas ögon, missförstånd kommer att uppenbaras, vare sig man känt varandra i 1 månad eller 10 år..
Och.. Man gör fel, men man är aldrig fel!
Jag känner bara att jag i hela mitt liv har varit noga med att få min omgivning att trivas och må bra, och i synnerhet runtom mig själv.
Vid sidan om det så kämpar jag för att man alltid ska vara sig själv.
Jag har hamnat i många situationer där det faktiskt inte har dugit att bara vara jag.
Och jag har godtagit det, och formats där efter.
Hur bra tror ni jag mådde efter ett tag? Näe....
DÄRFÖR är det jäkligt viktigt för mig att hitta en balans där, och ja det må låta tjatigt eller klyshigt men för mig är det viktigt, det är viktigt som fan.
Viktigt att bejaka andras åsikter och sätt att vara på, i utbyte mot att man själv blir accepterad för den man är!
Finns det ingen sån ömsesidig respekt mellan två människor, då är det en rätt lönlös relation, och dessutom jäkligt destruktivt att hela tiden leva efter hur man tror att andra vill att man ska vara.
Jag älskar dig och tycker om dig för att du är just precis som du är!
Med eller utan kläder, med livskriser, med fel färg på diskborsten, med konstiga färger på gardinerna, med ditt härliga skratt, med dina små irritationsutbrott, osv osv.
Det är ju faktiskt du!
Är man då inte nöjd, vad gör man här?
Puss.
Olika saker!
Igår efter jobbet tog jag och Anna oss i kragen och röjde runt en sväng i lägenheten, sorterade tvätt, sanerade kök, det lagades mat och vice versa. INNAN man faktiskt hann sätta sig ner och känna hur trött man var :)
Man vet ju precis och exakt hur man fungerar ;)
Käkade god mat, pratade om allt möjligt, sen slog vi oss ner i soffan och drog igång dvd:n med tratten och finkel.
Haha tratten är ju hur skön som helst, med sina lila träningsbyxor i glatt tyg och sin jeansjacka, dessutom pratar han precis som jag brukar göra när jag skojar, med sån grov och alkoholiserad röst, så jävla kul!
Själva humorn i sig ligger väl inte direkt på den nivå jag föredrar men hela chargången med tratten och finkel och deras sätt att vara och leva, påminner ju så mycket om hur folk faktiskt är i verkligheten, rätt tragiskt :) Ejenckligen.
I söndags vart våran Rhodosresa bokad!
Wiiiie, Jag och litensyster, Anna och Sandra beger oss av den 25:e Juli, och återkommer igen 1 Aug :)
Ska bli helt grymt, jag ser jäkligt mycket fram emot maten och vinet (såklart) och en och annan kall öl i solen, dessutom, men av tidigare resor så vet man av erfarenhet att om man beställer en öl, så är den rumstempererad när man kommit fram till sin solstol igen.
Eller som min ölflaska i Bulgarien som jag fick brännsår av på överläppen, den e skön!
Nä men det ska bli riktigt härligt, jag längtar!
Jobb hela veckan ut nu, i helgen ska jag till kärleken, mitt cepe, min dramaqueen, min själsvän i det mesta,mitt vinsällskap, min värme om natten, mitt nuvarande äventyr i livet.
Love you! :)
Nähepp, dricka upp kaffekoppen, försöka fräscha upp sig lite och sen åka och jobba.
Heppåre!
Bra,Tack,Hjälp
Hallå eller!
Nu var det sådär längesen jag skrev igen, och det pågrund av jobb blandannat.
Tack för den respons som jag fått av att skriva om självkänsla ,men jag ska nu sluta propagera men ändå avsluta med en grej som många känner igen och som hjälper mig grymt mycket!
Bra,Tack,Hjälp metoden :)
Varje kväll innan man går och lägger sig så tar man fram sin bok eller sitt anteckningsblock,dagbok eller dyl.
I denna bör man varje kväll skriva följande rubriker.
Bra: (Vad har varit bra med mig idag)
Tack:(Vad kan jag idag vara tacksam över)
Hjälp:(Vad kan önskar jag för hjälp i livet)
Såhär kan mina rubriker se ut:
Bra
*Idag var jag bra som orkade kliva upp till jobbet.
*Idag var jag bra som tog med tidningen från tunnelbanan och slängde den.
*Idag var jag bra som tog tag i disken.
*Idag var jag bra som visade min uppskattning till en arbetskamrat.
Tack
*Tack för att jag är frisk.
*Tack för att jag har fina vänner.
*Tack för att jag har ett jobb.
*Tack för att jag är en skojig och härlig person.
Hjälp
*Hjälp mig att känna mig pigg på jobbet imorgon.
*Hjälp mig att tycka att jag duger som jag är.
*Hjälp mig att fortsätta tro på mig själv.
*Hjälp mig att orka dammsuga innan jag går och lägger mig.
Det behöver inte vara mer avancerat än så.
När man varje kväll skriver ner detta så kommer man så småningom inse att det är som det är.
Det kan kännas onödigt, fjantigt och värdelöst, men skam den som ger sig.
Om jag hela tiden sätter upp stora mål och förväntningar i mitt liv som man anser att man borde och ska göra, så kommer jag ständigt bli besviken och trycka ner min självkänsla när jag inte klarar av dessa mål.
Om jag istället sätter upp mindre mål som jag vardagligen klarar av, så kommer jag känna att jag åtminstonde fullbordar mina mål, stora som små.
När jag sedan avancerar och vill nå de högre målen så kommer jag sannolikt att klara av dom, och skulle jag mot förmodan inte klara av dem, så kommer jag kunna acceptera det bättre och se det som att ett oavklarat mål är inget mot alla andra mål jag klarat mig igenom!
Puss
Vårda nuet!
Att älta gamla oförätter eller bekymra sig över något som ännu inte hänt och förmodligen inte heller kommer att hända, gör att vi förbrukar den energi vi kommer att behöva om vi hamnar i svårigheter.
Många tror att det är ödesdigert att njuta fullt ut av livets goda stunder, för då kommer bakslagen att drabba desto värre.
Så är det inte alls..
Ju mer vi uppskattar det vi har här och nu, ju starkare resurser får inför morgondagens utmaningar, och många bakslag uteblir faktiskt också om vi inte jämt förväntar oss det värsta.
Det är kreativt att vara närvarande i nuet!
Första gången jag blev uppmärksammad på detta var när en klok kvinna som vägledde mig sa, "Det är viktigt att du är hemma när du är hemma, och på jobbet när du är på jobbet"
Jag tänkte: Är hon korkad? Det är ju självklart!
Så jag svarade "Det säger väl sig självt att jag är hemma när jag är hemma och på jobbet när jag är på jobbet."
I tanken också? frågade hon.
Tänk efter hur många gånger man suttit i möten, umgåtts med någon osv, utan att egentligen vara närvarande.
Och alla gånger man sitter mitt emot en person och tänker på vad han eller hon tycker om en istället för att lyssna på vad personen egentligen säger.
Så många mänskliga möten man går miste om på det sättet!
Offerkoftan
Idag kommer jag att referera till just uttrycket "Offerkoftan", För mig personligen har detta varit en stort hinder för mig i många sammanhang, och är idag fortfarande något jag ibland brottas med! :)
"En obehaglig sak som ofta följer med låg självkänsla är självcentrering.
Den gör att vi blir självupptagna och tror att allting har med oss att göra.
Vi överdriver vår egen betydelse samtidigt som vi blir oerhört sårbara inför andras kommentarer,handlingar,humör ect.
Vad andra tycker om oss, eller rentav vad vi inbillar oss att de tänker, smittar av sig på vår självbild.
Få saker tar så mycket kraft och energi som just detta.
Det hela är ju dessutom lite skrattretande.
Ena stunden tror vi att allt kretsar kring oss, å andra stunden misstror vi vår betydelse så till den milda grad att vi inte ser hur vi påverkar både oss själva och andra.
En person med riktigt låg självkänsla kan bete sig fullkomligt hänsynslöst mot sin omgivning utan att förstå hur det sårar, medan han/hon blir nästan tillintetgjord av en liten gliring.
Om du vill ha kärlek och respekt måste du börja med att erkänna din egen betydelse.
Du är varken viktigare eller mindre viktig än andra människor i sociala sammanhang, men för dig själv är du faktiskt den viktigaste i hela världen.
Det är bara du som konstant kan fylla på ditt behov av självrespekt,oavsett vad andra säger, gör eller tycker.
Släng offerkoftan, den är ful, den kliar, och den sitter för trångt!
Jag vet att det inte alltid är så lätt att tycka om sig själv i alla lägen, därför bör man öva på hur man faktiskt kan lära sig att göra det.
Vad det främst går ut på är att se på sig själv och sina handlingar.
Förlåta sig själv för det som varit.
Att ställa till rätta saker man ställt till med och säga förlåt till människor som man skadat eller gjort illa.
I stort sett handlar det om ansvar.
Förut gillade jag inte det ordet, men nu känns det bara positivt!
Om jag tar ansvar för hur jag mår, kan jag även påverka hur jag vill må.
Eftersom det kommer att ta väldigt lång tid tills hela världen förändrat sig till det bättre är det ju klokt att börja med sig själv.
Dessutom är det attraktivt att tycka om sig själv!
Personlig integritet
Jag är som känt väldigt intresserad av personlig utveckling och KBT, eftersom jag själv många gånger varit i stort behov utav det och att jag gärna delar med mig av mina erfarenheter och kunskaper.
Jag garanterar inte att detta tilltalar just Dig, men kanske är det iallafall en intressant vetskap.
"Vi kan inte gå igenom livet utan att göra andra besvikna, de har ju sina förväntningar, drömmar och mål.
Det är oundvikligt att olika individers ambitioner ibland kolliderar.
Vi kan inte alltid vara överens med alla om allting, vi kan inte heller bli omtyckta av alla människor hela tiden.
Det är viktigt att vi säger ifrån när vi känner att någon gör någonting mot oss som vi inte tycker är okej.
Med personlig integritet menar jag att vara sann mot sig själv.
Då slår vi också vakt om våra gränser och våra åsikter.
Och vilka dessa är kan vi bara själv avgöra.
Det handlar också om ärlighet .
Men att vara ärlig och att alltid säga sin åsikt är inte nödvändigtvis samma sak.
Sanningen och mina åsikter kan ofta gå isär, ibland träffar man personer som anser att dom är "för" ärliga, det tror jag inte är sant.
Jag tror däremot att dom blandar ihop sin åsikt, va dom tycker och tänker, med sanningen och ser sig tvugna att meddela människorna runt omkring sig denna "sanning" lite för ofta och utan att dom blivit tillfrågade.
Om jag tycker att en människas tröja är ful så är det ju min åsikt och inte sanningen.
Att hålla det man lovat hör också ihop med ens personliga integritet.
Naturligtvis får man, och bör man ändra ett beslut som vi fattat om det i efterhand visar sig oklokt.
Men man kan inte bara strunta i saker vi lovat utan att detta skadar vår självkänsla (dessutom gör vi förmodligen någon annan besviken också, och det känns ju aldrig bra)
Om man har människor i sitt liv som man inte mår bra av så anser jag att man är ansvarig för att relationen inte fortsätter på samma sätt.
Har du en vän som är taskig och inte uppskattar att du förändras och utvecklas, är det då en riktig vän?
Jag menar inte att man måste säga upp kontakten och "göra slut" med denhär personen men det är viktigt att man tänker på vad man delar med denna person.
Om han eller hon av någon anledning inte kan glädjas med dig och du ändå väljer att dela dina känslor, drömmar och farhågor med vederbörande kommer du med största sannolikhet bli besviken och till och med kanske känna dig kränkt.
Man ska vara kräsen när man väljer vilka vänner man vill ha nära sig, det är lika viktigt som att behandla andra på samma sätt som vi själva vill bli behandlade.
Dessutom blir relationen oärlig när den är nedsmittad av missunnsamhet eller illvilja."
Att leva eller att tävla
"Tänk att du sitter i ett rum tillsammans med andra killar och tjejer i din egen ålder. Du tycker själv att du ser bra ut-du är iallafall snyggast i rummet. Ni pratar om olika saker och du har mycket att säga och känner dig faktiskt ganska smart- smartare än de flesta!
Efter ett tag kommer en ny person in i rummet. Personen lägger sig genast i diskussionen och yttrar en massa intressanta saker. De andra skrattar mycket åt det personen säger. Personen verkar väldigt duktig. Personen utstrålar verkligen glädje och ser dessutom bra ut: snyggt hår, fina kläder- precis rätt stil.
Plötsligt känner du dig tråkig och ful, tappar bort vad du ska säga och blir tyst och sur.
Varför blir det så?"
Svaret är att det blir så om självförtroendet är starkt, men självkänslan låg.
Om vi undviker att jämföra oss med andra och slutar att tävla,för att istället öva på att tycka om oss själva och känna att vi duger som vi är.
Då skulle livet kanske bli lite enklare och roligare.
Vi blir ju inte en annan människa bara för att någon annan kommer in i rummet.
Det sundaste är att sluta tävla, till och med med sig själv, anledningen till det är att man redan vunnit.
Det ligger en otrolig styrka och frihet i att känna på det viset.
Självklart har man drömmar, mål och visioner för sin framtid, men konsten ligger ju i att känna stolthet och glädje på vägen dit, inte att vinna till varje pris.
