"Tänk att du sitter i ett rum tillsammans med andra killar och tjejer i din egen ålder. Du tycker själv att du ser bra ut-du är iallafall snyggast i rummet. Ni pratar om olika saker och du har mycket att säga och känner dig faktiskt ganska smart- smartare än de flesta!
Efter ett tag kommer en ny person in i rummet. Personen lägger sig genast i diskussionen och yttrar en massa intressanta saker. De andra skrattar mycket åt det personen säger. Personen verkar väldigt duktig. Personen utstrålar verkligen glädje och ser dessutom bra ut: snyggt hår, fina kläder- precis rätt stil.
Plötsligt känner du dig tråkig och ful, tappar bort vad du ska säga och blir tyst och sur.
Varför blir det så?"

Svaret är att det blir så om självförtroendet är starkt, men självkänslan låg.
Om vi undviker att jämföra oss med andra och slutar att tävla,för att istället öva på att tycka om oss själva och känna att vi duger som vi är.
Då skulle livet kanske bli lite enklare och roligare.
Vi blir ju inte en annan människa bara för att någon annan kommer in i rummet.

Det sundaste är att sluta tävla, till och med med sig själv, anledningen till det är att man redan vunnit.
Det ligger en otrolig styrka och frihet i att känna på det viset.
Självklart har man drömmar, mål och visioner för sin framtid, men konsten ligger ju i att känna stolthet och glädje på vägen dit, inte att vinna till varje pris.