Godmorgon Godmorgon.

Kvart i 8 imorse var det frukosttajm. Anna skulle åka iväg och jobba och jag var inte sen på att ansluta.
´Ejenckligen´ så är det ju lördag och absolut ingen nödvändighet att stressa, men jag har ingen lust att bli någon kvart i två sovare för att man råkat få lite mer tid att spela på ;)

Sängen kom igår, så nu har jag ett par centimeter till att röra mig på, känns skönt.
Vaknade dock med spänningshuvudvärk imorse, men det lär ju bero på något annat.

Riktigt skönt att komma hem, till ens egna saker, lugnet, Anna, soffan.
Vi drack en kopp varmt, käkade kakor och kollade på Lets Dance igår, riktigt bra är det!
Jag hejjar fett på Gudrun Schyman, tycker hon är skön tant!
Dessutom har hon ätit flera ggr på mitt jobb, och sen påminner hon väldigt mkt om min mormor.
Kan vara därför hon är mig extra kär :)

Inväntar att klockan ska bli 12, antar att Anna ringer då.
Vi ska handla , för idag blir det fiskgryta med saffran!
Efter det hoppas jag på en kall och givande promenad, får se om hon orkar, hon är krasslig tanten!

Nästa helg bär det av mot Småland/Skåne.
Har längtat efter det grymt mycket. <3

Sees!

Hallå i stugorna!

Vad svårt det är att vara "arbetslös", eller bara vara behovsanställd, ena veckan är inte den andra lik.
Är på jakt efter ett heltid nu.
Jag trodde jag skulle överleva att bara köra som behovsanställd ett tag, men det gör jag inte.
Varken psykiskt eller ekonomiskt.
Varje morgon vaknar jag med en sån kraft och arbetsvilja att det går att likna vid ett morgonstånd.
Men då jag inser att ´idag är det minsann ledigt igen...´så blir jag med ens besviken.
Ytterligare en morgon med kaffe i lugn och ro framför tv4 nyheterna ,staaaaackars mig :) 

Och ja jag är nu världens syndomaste lösdrivande person just nu! ;)
Jag är en person som SKA jobba 14 timmar 6 dgr i veckan, så enkelt är det.

Men men, ska på ett par nya intervjuer här nu och se vad dom har att föra med sig.

Har så väldigt mycket som jag vill göra och planera i framtiden, men jag försöker ta en sak i taget så jag inte blir besviken eller tar på mig för stora projekt som jag ändå inte klarar av.
Därför har jag försökt lägga upp en strategi i huvvudet.
Prio 1 är ju självklart att hitta en stabil arbetsplats, cause no money no honey!
I sommar ska jag även hinna med Grekland tsm med litensyster.
Efter det ska jag koncentrera mig på körkortet.
Efter det så ska jag köpa en lägenhet.
Under tiden får jag sätta upp små enkla mål, typ som att tvätta, rensa garderoben, tänk var glad man blir när man tar tag i sånt! :) haha.

Sitter i köket hos mamma och dricker en kopp kaffe, mamma löser korsord i vardagsrummet, tvättmaskinen låter som fan, lillebror ligger död i soffan och hundfan likaså.

Uppe vid 8.15 imorse, tog med mig Izac och mötte Tompa.
Åkte till Bromma, drack MC donaldskaffe och babblade, sen åkte han till Arlanda och jag gick hem och hämta bankomatkort medmera.

Kom hem till mamma igen, slängde i mig en kopp kaffe och en rostad macka med massa ost på, sen begav vi oss upp till centrum för inhandling av kvällens deluxer.
Hittade en SKIT FJANTIG reflex med Izac´s namn på som vi köpte.

Åter hemma på gatan i stan igen, inväntar posten så jag kan få vila en timme.
Sen tänkte ska jag leka med Sandra och dricka öl.
Kanske ta en dusch innan, det är ju trots allt fredag.

Puss

Är just nu den mest förvirrade, fundersammaste människan i hela universe..

Det gör jävligt ont i mig när jag inte når dig.
Inte ser vad som händer eller cirkulerar där uppe.

Försöker att låta det bero, försöker att inte ta mina tankar alldeles för långt, men det är rätt svårt när man verkligen bryr sig..... Klart jag påverkas, av allt, allt du säger, allt du gör, allt du tycker.
Hur jag däremot hanterar det är en annan sak.
Visst kan jag välja att inte ta åt mig, inte fundera så mycket, bara det att det är en väldigt känslig period, början på något man vill ska bli hur bra som helst.

Det svåra är att jag inte vet vilken plattform vi befinner oss på.
Ena stunden står vi på ruta 1, där allt är som en fjortonåringings förälskelse, en blandning av sött och salt, där det är allt eller inget, älska, älska inte, och där bekräftelsen är ett sånt behov att man ibland skadar sig själv.
Alla har vi ju varit där.

Andra stunden är vi i allvarets hetta , där varje beslut är avgörande.
Bestämmer vi oss för detta, måste detta fungera.
Säger vi såhär, så måste det bli så.
Funderar vi på detta, så ska det funderas tills man blir knäpp.

Ibland kan jag komma på mig själv med att bli arg och besviken för att det just ska funderas så mkt,
varför kan man inte bara ta allting med en klackspark ibland? rida på vågen, känna lugnet och se vart tåget stannar.
Jag FÖRSÖKER göra det så gott det går, samtidigt som jag självklart inser att vissa beslut MÅSTE begrundas noga.

Tyvärr är jag sån som känner av alla vibbar på människor.
I detta fall känner jag ju av osäkerheten i allting, så pass att tillåmed Jag själv mår lite kasst av det.
För jag är annars en jäkel på att inte påverkas av saker jag inte kan råda över.
Men det kanske är meningen att jag ska det denna gång?

Och den stora sanningen som vanligt är att Det bara är mina egna tankar som kan styra över hur jag vill ta emot omvärlden och det som sker där.
Jag har ju alltid ett val, och ingen människas tanke kommer att vara min lik, så är det ju.

Då tror jag mitt mål blir att Ta det som det kommer, inte sätta ribban högre än jag kan hoppa, och sluta kritisera mig själv! Dags att fylla på självkänsla-kontot helt enkelt.

Hej :)

Jag är en människa med många sidor.
Jag kan inte säga att jag har några dåliga sidor, jag skulle snarare kalla det för mindre anpassade sidor.
Alltså egeneskaper som inte passar in i alla hål helt enkelt, som vilken människa som helst.

Om jag talar för mig själv så kan jag inte hitta någon sida av mig som gör medvetna fel eller som gör något i syfte att såra.
Men det finns folk som har dåliga sidor, som medvetet gör fel och sårar.

Nåväl, det får stå för dom.

 

 Det är ganska lätt att man vill helgonförklara sig på många sätt.
Viljan att vara "rätt" i andras ögon.
Dumt, orsaken till att man lätt känner sig misslyckad och olycklig,är för att vi blandar oss i andra människors liv.
Och för att man inte gör det man vill för att vi tror att andra skulle ogilla det.

Varför låter man inte livet ha sin gilla gång, och njuter av det istället för att trassla till det för sig?
Man trasslar till det genom att motsätta sig det som är.

Genom att hitta på berättelser för oss själva om hur saker och ting borde vara, när verkligeheten ser ut som så att saker och ting aldrig är som vi anser att den borde vara.

 Jag kan ibland bli trött på att jag är en person med väldigt mycket funderingar.

Jag vill analysera allt som sker runtom mig och som andra säger, jag analyserar gärna sönder det mesta faktiskt.

Och det kan vara rätt så påfrestande att till 90% av sin vakna tid vara fylld med tankar och funderingar.
Tills jag faktiskt kommer fram till att det är just det som utgör det mesta och det bästa för mig i mitt liv.

Med mitt sätt att tänka och leva gör att jag lättare hanterar yttre påverkan på ett bättre sätt.
Jag vet ju att det bara är mina tankar som styr hanteringen av uppkomna situationer i livet och sättet att se det på.
Det som händer om jag hela tiden låter allting runt om mig påverka, är att jag motsätter livet och vardagens faktum.

Jag kan komma på själv med att vara ounnsam och olycklig, och det blir jag förmodligen bara för att jag önskar allt jag inte har, och ständigt jämför allting, till ingen nytta.

Och så kommer jag på att faktum är att om jag låter mina tankar komma om hur det ska/borde vara så kommer jag aldrig bli nöjd eller lycklig över det jag har, utan ständigt se det jag inte har, och det är bara jag själv som får för mig hur det borde vara när verkligheten är att det bara är såhär, punkt!

 Jag har märkt att det är mycket lättare att göra sig själv nöjd, än andra.
Att hela tiden försöka göra och vara andra till lags är sannolikt något av det mest stressframkallande man kan ägna sig åt.
Man utkämpar bara en strid man inte kan vinna.

Och när man kämpar mot verkligheten,slutar det oftast med att man mår dåligt.
Som tillexempel när det handlar om oenighet, verkligheten är ju den att människor är oense, jag tycker det är en skitjobbig situation oftast, men det ger mig inget att motsätta det faktumet och acceptera att det uppstår, hur mycket jag än lägger energi på det.

Sen har jag även funderat över definitionen av kritik.

Egentligen är kritik bara en annan människas åsikt.

När personen som vi kallar det "kritiserar", berättar den i verkligheten bara om sina uppfattningar om hur saker och ting borde vara.

Och när den åsikten inte alltid sammanfaller med vår egen så tar vi åt oss och kallar det kritik.

Idag kan jag tycka att kritik är livets bästa lärare (om än inte alltid den trevligaste)

 

När jag går på djupet med innebörden av kritik och sanning märker jag ofta att kritiken kommer ifrån att man allt för ofta förmodar saker som man egentligen inte har något bevis för.
Ta bara ett exempel..
"Min pojkvän ringde inte igår, vilket säger att han inte älskar mig"
Fast verkligheten och sanningen är bara den att han faktiskt inte ringde.

Resten är saker jag förmodar innan jag pratat med honom och frågat varför han inte ringde.

Som många människor har jag ägnat stor del att vara rädd för mina egna känslor.
Jag gjorde det för att jag saknade verktyg att handskas med.
När starka känslor uppstår, tror man att man kommer att svepas med och förlora kontrollen.

När man ser på sina känslor som stora fula monster som ska sluka en så kommer man desperat att tränga tillbaka eller försöka fly från dem.

Rädslan man kan få, ger egentligen bara kraft åt oron och gör att allting förefaller ännu värre.

Jag har iallafall lärt mig att istället för att skrämma upp mig själv är det enklare och trevligare att vara närvarande och uppmärksam.
Jag har också slutat att med blod svett och tårar förutse lösningar för situationer som förmodligen aldrig kommer att uppstå så länge jag inte vill att dom gör det.

När man lär sig hemligheten med uppmärksamhet och närvaro kommer man kunna sitta där med sina starka känslor, andas och låta dom finnas där istället för att känna sig hotad av dom. 

 Gör det som är rätt och acceptera konsekvenserna.

Puss