Trött, apatisk, overksam,nere,ångestfylld.

tom på ord, vet inte vad jag ska skriva, har hamnat i en "period" , och jag vet vad det handlar om mestadels.
Vet bara inte i vilken ände jag ska börja i för att lösa saker...
Jag vill blunda och sen öppna ögonen så är alla problem borta, som man gjorde när man var liten och rädd :)
Dagarna går, jag består, å så även problemen men inget händer.
Men allt detta sitter på insidan, sånt som sköljer över mig när jag sätter mig ner i ensamheten och allt omkring är tyst.
Såfort jag är bland andra människor, i andra situationer, på jobbet,utomhus så gömmer sig allt bakom skalet.

Mer omedvetet än medvetet, människan är alltså så pass funtad att man är så jäkla stolt att man visar inte det minsta bekymmer utåt. Jag känner inte att jag vill det heller för den delen, vill inte prata om ångest eller bagateller om hur jag känner till andra, tycker inte om att få den slags sympatin, eller så handlar det rent ut sagt om att jag inte fixar att andra ser mig svag.

Det är sånt som sitter kvar sen barndomen, att man alltid fått ta ansvar, vara på sin vakt, och skjuta undan sina egna problem så blir allt bra igen runt omkring.

För sålänge man står upp och överlever så behöver man inte ta itu med problem.

Det e fel.

Lite positiva meningar också, fredag imorgon, behövs, trött jempan incomming

Tror jag vill till stampen och kolla Unkool hillbillys imöra

och på lördag, rock n roll på kocktorp :)

Jaha, nu ska vi se om jag hittar nå jävla jeans! ;)

Kram

Antikrunda på jobbet igår, en sjysst telefonhylla i string & teak liksom bara sådär ;D