Lättar mitt hjärta
Till dig;
Du gjorde aldrig något fel, det var den andre som gjorde fel, och som drog in dig i det hela.
Du var bara ett stackars oskyldigt offer.
Och jag tycker synd om dig.
För det som hände är inte rätt, man gör inte så mot en annan människa, sårar.
Jag känner mig som en lika stor hemsk medbrottsling, och av den enkla anledning att jag hade mått precis lika dåligt själv om det hänt mig. Ändå hatade jag dig och gav dig skulden.
Jag vann,men förlorade också
förlorade mitt annars goda omdöme om hur man behandlar andra människor.
Men jag valde att inte se detta och istället anklaga det jag fått genomlida på dig, och skurken gav jag mitt förtroende till åter, denne som borde fått lida mest av oss alla.
Jag går ibland för långt med mitt eget tålamod och min naivitet.
Jag ser sällan mitt eget bästa.
Men denna är min återkommande skatt som jag en gång förlorade och som jag aldrig mer vill mista.
Denne har pressat mig till till det yttersta av min ork och tålmodhet, jag har gått genom eld och vatten för denne, jag har struntat i alla mina egna normer och värderingar och enbart för att tillfredställa dennes förtroende.
Denne har kommit, försvunnit och sedan återvänt för att stanna.
Är jag egoistisk om det enda jag ber om är att få landa nu, känna att all min möda och kärlek jag har är den som är värdigast och rättvisast.
Jag vill inte behöva ta det som hände och fortsätta må dåligt över det,eller någonsin mer behöver släppa det som är mitt.
Må du finna ditt rätta och må du ser förståelse för mina reaktioner och handlingar i detta.
förlåt och tack / J
Du gjorde aldrig något fel, det var den andre som gjorde fel, och som drog in dig i det hela.
Du var bara ett stackars oskyldigt offer.
Och jag tycker synd om dig.
För det som hände är inte rätt, man gör inte så mot en annan människa, sårar.
Jag känner mig som en lika stor hemsk medbrottsling, och av den enkla anledning att jag hade mått precis lika dåligt själv om det hänt mig. Ändå hatade jag dig och gav dig skulden.
Jag vann,men förlorade också
förlorade mitt annars goda omdöme om hur man behandlar andra människor.
Men jag valde att inte se detta och istället anklaga det jag fått genomlida på dig, och skurken gav jag mitt förtroende till åter, denne som borde fått lida mest av oss alla.
Jag går ibland för långt med mitt eget tålamod och min naivitet.
Jag ser sällan mitt eget bästa.
Men denna är min återkommande skatt som jag en gång förlorade och som jag aldrig mer vill mista.
Denne har pressat mig till till det yttersta av min ork och tålmodhet, jag har gått genom eld och vatten för denne, jag har struntat i alla mina egna normer och värderingar och enbart för att tillfredställa dennes förtroende.
Denne har kommit, försvunnit och sedan återvänt för att stanna.
Är jag egoistisk om det enda jag ber om är att få landa nu, känna att all min möda och kärlek jag har är den som är värdigast och rättvisast.
Jag vill inte behöva ta det som hände och fortsätta må dåligt över det,eller någonsin mer behöver släppa det som är mitt.
Må du finna ditt rätta och må du ser förståelse för mina reaktioner och handlingar i detta.
förlåt och tack / J
Kommentarer
Trackback
