Så var Hotrod helgen till sitt slut.
Kanske det värsta året någonsin jag varit där, tack vara en stjärna som på inom loppet av någon dag lyckats sabba hela min känsla för meetings och folket omkring, som genom sitt IQ-befriade och respektlösa sätt lyckats få mig och verkligen tvivla på att dom man trodde man kände går att lita på.

En sak att vara ärlig med vad man tycker och vill och på ett smidigt sätt framföra det till folk som kan drabbas eller såras.
En helt annan sak att blåneka och ens försöka smöra bort att man är ett cp.
Det är ju faktiskt bara så tragiskt så jag mår illa på riktigt.

Jag kan förstå att jag nu i stundens hetta är väldigt arg,ledsen och besviken och kanske uttrycker mig starkt och intensivt om vad jag känner, och att det kanske lägger sig om jag bara få andas en stund, men nu sitter jag här och vill skriva av mig vad jag känner, just för att det är det som detta är till för, alla som inte bryr sig eller vill läsa kan ju faktiskt helt sonika välja bort att läsa detta.

För det första kan jag inte för mitt liv förstå hur man kan vara så rå och patetiskt att man som ex sitter 50 meter ifrån och kladdar och hånglar med någon annan när man mycket jävla väl vet att personen sitter i en solstol jävligt nära.
Inte för att jag missunnar dig att hångla och ligga med dina 17åriga klamydiafall men var kanske LITE jävla människa och välj tillfälle..Det handlar om respekt för en annan människa, respekt för vad jag upplever när du gör sådär, lite eftertanke om hur kanske du hade känt om jag gjort samma sak, men näe, den finns inte.
Trots dina 27 levnadsår på jorden så kan du absolut ingenting om sympati,förståelse eller respekt för andra människor, och folk som inte har någon som helst skam i kroppen borde faktiskt dö på fläcken, så jävla lågt är det!

Speciellt lågt gjort är det  i det avseendet att jag faktiskt varit snäll och ärlig hela vägen, trots att det gjort mig ont för att jag varit så förälskad, jag har ställt upp med det jag kunnat och funnits där och varit öppen och tillmötesgående trots att det varit lite svårt, jag har inte krävt mkt tillbaka, trots det så fick man ett slag på andra sida kinden.
Kom inte och säg att jag är bitter och dömande mot folk, visst i helvete kan man förstå varför.

Alla jävla småsaker du hade för dig i helgen fick mig att SKÄMMAS över att jag trott att du var en fin och vettig kille trots att vi gått skilda vägar, det fick mig att vilja kräkas över att jag hoppats på vänskap och att du talat sanning.
Men allt som någonsin varit mellan oss och allt du någonsin pratat om är bortblåst, finns ingenting kvar som jag tror på, du har gång på gång bevisat vilken falsk jävla fjant du är och den lilla jävla lågan som fortfarande brann är borta med vinden. Tacka fan för det.

Vet inte om jag är så sugen på att ha ett band med någon som beter sig som en hjärntvättat sjuttonåring genom att erövra och hångla med fjorton olika fulla tjejer, eller som är ute och fyllekör med sin finbil trots att han aldrig någonsin skulle göra det nykter.
Eller som sliter tag i mig och tar mig på brösten och tror att jag vill ligga med honom, gärna inför hans häftiga nyfunna polare eller liknande. Jävligt härlig kille...

USCH , tack ROBERT som varit tillsammans med sin tjej i 7 år och som en riktig kille inser att det finns gränser och som dessutom är bra mycket yngre!!!!!!!!!!!! När jag tänker på Robert blir jag glad och lättad över att det finns människor som har respekt för andra och som bryr sig om dom han tycker om!
Och som trots att vi inte är ett dugg intresserade av varandra kunde krama mig och säga tack för att du är en härlig tjej som jag har trevligt med idag!
Sånt folk får mig att tro att det finns lite hopp..