Idag skulle Elvis Presley fyllt 81 år, tror jag det var. 1954 släppte ju Elvis, hans gitarrist Scotty Moore och hans basist Bill Black de 2 förmodligen bästa rock n roll låtarna någonsin, Thats alright mama & Blue moon of kentucky!

Nog om det.

Idag ska jag bara vara hemma och kurera mig inför helgens bravader, jag har varit så kass men låtit bli att vila stackars kroppen så nu MÅSTE jag verkligen ligga på soffan och dricka te och käka halstabletter, så jäkla tråkigt, hur jag ska klara det???
På lördag spelar domestic bumblebees på Arlanda streetcruisers hoppas vi blir ett kul gäng som träffas där :)
Jag och älskling ska iallafall åka gemensamt, han är nog en av mina roligaste vänner att förfesta och festa med (oftast) =D
Å på måndag så börjar man jobba, så hela söndagen ska gå åt dansbands-bingolotto och fet ångest!!!! :)

Igår låg jag och funderade mig alldeles snurrig på hur framtiden ska se ut, eller hur den kommer att se ut, och när jag legat där en timme och funderat och planerat fram och tillbaka över hur jag tyckte det skulle bli så sa jag till mig själv att,-nuuu får du lugna ner dig lite... ha ha!
Jag började liks stressa över bet.anmärkningar, hus/lägenhet, hur skulle sovrummet se ut, skulle jag orka med allt efter jobbet,vad skulle gå fel, hur skulle man då rätta till det, skulle det hålla, skulle jag ha ångest ofta bla bla bla bla...
Å sen kom jag på att jag tack och lov bara är 20 år fyllda och att livet är långt (?) så jag måste faktiskt inte agera NU med att bygga upp framtiden, vafan det tar ju en hel livstid att göra allt detta precis som man vill ha det :D
Nepp!!! jag ska ta dagen som den kommer, börja med att älska som om det vore den sista dag i livet, ta vara på det lilla och inte ställa för stora krav på mig själv och min omgivning, jag vet ju av egen erfarenhet att livet blir så mycket enklare att leva då =)

Sen jag skaffade min första pojkvän när jag var runt 13 så har jag alltid blivit tillsagd då jag utnämnt denne på något "blottande" vis att jag inte fått det... precis som att han skämdes över att det var vi.
Är det inte så dagis-fason så säg??
I min inte alltid så braiga uppväxt så har jag iallafall fått lära mig respekt och att man ska vara stolt för den man är och för de val man valt att göra i livet.
Alltför ofta har jag ändå funderat över vad andra ska tycka och tänka, men det har jag lärt mig att sluta med! (BRA Jenny!)
Jag har lärt mig att bekräfta mig själv och sen har jag valt att inte ta åt mig av yttre påfrestningar, självklart så är det oundvikligt alla gånger men oftast så klarar jag mig skitbra med den inställningen.
Den inställningen skänker mig så mkt mer här i livet,att jag önskade att alla fick en sån inställning i födelsedagspresent!

Här har vi Jenny, jag spekulerar,funderar,analyserar och diskuterar om det mesta jag finner intressant och relevant, det är inte alltid så uppskattat av alla människor, även om jag aldrig menat något illa eller aldrig trampat på någon annans integritet så har vissa (som inte lärt sig en sund inställning) valt att känna sig kränkta, påträngda eller dömda utav mig.
Vilket ju är synd,eftersom att jag är en genomgod själ som aldrig skulle yttra mig för att såra någon, utan som alltid strävar efter förståelse och ömsesidig aspekt!

Fan vad jag babblar, men det är faktiskt ett jätte positivt tecken ju! det betyder att jag inte har ångest :D:D:D:D
För att gå tillbaka till gammalt groll så har jag mått riktigt riktigt bra senaste månaden, och jag har varit uppriktigt glad och nöjd med min situation. Tack mitt högre väsen! =)
Mitt högre väsen är de människor runt om mig som påverkar mig :)

En sista mening vill jag tillägna min Lillebror Glenn, som inte haft det lätt här i livet, men han är stark , han vet vad han vill och han har kämpat mot sjukdomar sen han föddes.
Han har inte haft någon hjälp från samhället utan har fått kriga för förståelse men aldrig fått rätt medans vi (hans familj) bara kunnat vara en mjuk madrass att falla bakåt på då han trillat.
När min lillebror var 6 år gammal sa han till mig då vi låg i varsin säng i de rum vi delade på och lyssnade på lugna favoriter,-Jenny, den här låten är min låt, den handlar om mig.
Det är Mauro Scocco´s låt "Till dem ensamma"
Efter den dagen bestämde jag mig (hur hemskt det än låter) att den låten ska jag spela för honom på hans begravning.
Lillebror, du är min potatisman och min vithårige skruttunge, alltid, vilka val du än gör i livet!
Som avslut vill jag citera en bit av låten.

" Det är en hård värld utanför, full av ensamma människor, ingen som hör dig, ingen som ser dig där du går.
Och det verkar som att kärleken, är till för några få, när du bäst behöver dem, är det ingen som orkar höra på.
Det här é en sång för alla dem som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med, en sång för alla dem, som inte kommer hem till någon som frågar hur det är, Denna sången är till dem..."

Hej...