Dock inte så irriterad på värmen. Utan på jidder!
Fan jag blir så mäkta irriterad och arg, sådär tröstlöst arg så jag bara vill skrika könsord och kasta saker så det går sönder så in åt helvete!

Det finns tröstlösa diskussioner mellan två människor, och så finns det tröstlösa diskussioner.
Den första är i princip att man bråkar om en onödig sak där ingen part har varken rätt eller fel, fine...
Men sen finns den andra, den där jävligt irriterande, där iallafall jag personligen bara vill sjunka genom jorden och DÖ för att jag blir så förbannad så jag börjar grina!

När en person inte säger ett ljud!
Vad är det?
-Ingenting....
Okej tänker jag i mitt stilla sinne, alla har vi dåliga, tjuriga, värdelösa och pissiga dagar, inga konstigheter!
Men när det börjar bli en vana, och även om den andre parten HELA tiden gör allt för att stötta, pusha och vara positiv, men till ingen nytta oftast.
Då blir man (jag) tokig!

Jag vet inte men jag fungerar på sånt sätt, att om jag har en jävligt dålig dag, så kan jag absolut erkänna att det går ut över det mesta och det flesta, och i de flesta fall, över dem man älskar mest!

Men det går inte mer än tio minuter så får jag dåligt samvete, och tycker att; inte ska väl mina nära och kära få stå ut med min skit? i synnerhet inte när de sträcker ut sin hand.
Jag tycker det är fruktansvärt respektlöst att göra så...
Men visst, jag tänker lite annorlunda där med.

Jag har en tendens att stänga inne mkt (ingen ska ju behöva lyssna på mig)
Men däremot så SÄGER jag ju det också, Fan jag har en dålig dag, eller jag är orolig och svartsjuk, eller så talar jag helt enkelt om precis hur jag tycker och tänker om andras val och åsikter som dom delar med sig den dagen.
Jag visar att jag är nere, eller deppig, eller så pratar jag inte alls.
Jag är inte bara ett vandrande apatiskt moln så folk undrar och funderar sig trötta..
Då kan man heller inte vänta sig någon hjälp!

Näe, MER tillbaka kaka till folket!