Måhända att det varit alldeles för mycket en period nu, men det börjar lätta och jag känner att jag vill må bättre.
Innan har jag inte haft ork eller kapacitet nog att rycka upp mig.
Nu är den här och det är så skönt! Det värsta jag vet är att känna sig ensam, ledsen och vara fylld av ångest.
Jag är det oftast i en väldigt intensiv period, gärna för mig själv, i mitt lilla skal, men sen så repar jag mig fort också. Oftast... :)

Imorse vaknade jag hemma i Bromma, det var så skönt.
Här har jag mitt space, min utandning i vardagen, såfort jag öppnade dörren här igårkväll efter en jobbig helg i Vällingby så bara släppte så mycket tunga stenar. Jag la mig i ett varmt bad, pratade lite med Anna, och jag kopplade verkligen av, på riktigt, sen somnade jag som en liten prinsessa i min säng!

Idag har vi städat och sorterat papp, flaskor osv, nu beger vi oss ut i den trista blötsnön och handlar.

Tack vänner, familj och bekanta för att ni finns, orkar lyssna, klappar mig lite på kinden och finns till.

Kram