Vet inte hit, vet inte dit.

Vad vill man? Blir man någonsin ense med den tanken? Tror inte det.

Ibland kan jag ångra att jag är så jävla impulsiv, att jag gräver ner mig i saker, rotar dom ordentligt så att det blir svårare att gräva upp skiten sen.

Stabiliserar allt tills det sitter som berg. Tänk om man vill rubba berget sedan då, vem fan hjälper till?

Den som byggde berget, just det, Jag! Mitt dumma jag.